Att ta tillfället i akt. Eller fixa sitt eget tillfälle.
Har funderat en hel del på det här med att ha drömmar om saker man skulle vilja göra, men inget mod att ta första steget. Har man egentligen nåt annat val, än att bara göra det? Ta första steget. Det tror inte jag, för vad finns det för för alternativ...
Jag har en vän som på ett typiskt kvinnligt sätt tar på sig så mycket jobb som möjligt för att kunna leka martyr och säga "åh jag jobbar precis hela tiden, jag är så trött men jag gör det för att ställa upp." Om man bara har självförminskande gnäll att komma med varför säger man något överhuvudtaget?
Det här kanske handlar lika mycket om mig själv som min vän. Jag kanske också gnäller ganska mycket? I så fall skulle jag vilja höra det, så jag får hjälp att bryta ett negativt mönster. För det sista jag vill är att utvecklas till en individ som är självförsörjande, självständig och frisk, med (bokstavligen) världen för sina fötter, men som inte gör något annat med sitt liv än att jobba tills det ryker ur öronen och tänka negativa tankar. Och klaga, klaga, klaga.
Jag har också saker jag vill göra, som jag känner att jag måste göra för att må bättre. För det där må-bättrandet kommer inte av sig själv, det är ett som är säkert. Kanske behöver jag en vän med en anklagande mur omkring sig, för att ta mig själv i kragen. Få nåt gjort!... Kan börja med att gå och ut och andas frisk luft.
