PocketDream

Den här julen var fantastisk och underbar ända fram till julafton, som det brukar vara. Den där känslan av förväntan, det är den bästa stämningshöjare som finns. Efter julafton dalar den och man kan slappna av i stället och äta upp allt julgodis och kolla på alla filmer man inte inte hunnit med än.

 Men den här julen stannade av helt och hållet på juldagens kväll. För då fick vi ett samtal från sjukhuset och svägerskan, som berättade att barnet hon hade i magen, som skulle födas bara tre dagar senare, hade dött. Då stannade tiden. Vi hälsade på henne några dagar senare när barnet var ute. Vi fick se bilder på flickan som inte fick leva och försökte trösta, men vad säger man som kan göra det bättre?

 

Runtomkring oss delas det ut nyårslöften till höger och vänster. Jag har funderat på nyårslöften, om det är något av värde eller inte. Varför ska man försöka bli en bättre människa just till nyår? Varför inte försöka varje dag? Men jag orkar inte försöka, varje ny dag, har jag kommit fram till. Så då ger jag det åtminstone ett allvarligt försök till årsskiftet, då motivationen står på topp. Jag har lovat mig själv två bra grejer- börja springa, och hitta ett fast heltidsjobb som jag trivs fantastiskt bra med.