PocketDream

Jag cyklar hem som vanligt (cyklar oftast om jag inte tar bussen eller får skjuts med A), det blåser, milt, inte sådär häftigt och obehagligt, lite vatten stänker mot ansiktet. Jag har sandaler, för i morse bestämde jag att nu måste jag få lite mer färg på fötterna så de matchar mina solbrända händer...
 Ingen sol i sikte. Såklart. Småfryser om fötterna men trampar på.

 Då slår ett minne ner som blixten. Sval, mulen sommardag 1984 (eller nåt sånt). Trampar runt i gräset med bara fötter hos nån av mammas vänner. Mitt på gräsmattan en liten rund plastbassäng, illa uppblåst i pastellfärger. Halvfull med varmt ganska äckligt vatten, sådant som vattnet blir när många barn varit i och doppat ändan. I botten på bassängen ett tunt lager sand, odefinierbara kvistar och korta strån av gräs. Jag är barn. Ett barn som försöker låta bli att titta ner i bassängen, rädd och äcklad av det som ligger på botten, drar handduken hårdare runt magen - nu är leken slut. Tittar bort mot den öppna altandörren, därinne väntar påklädning och servering av middag... värmen sprider sig i magen.

 Så är minnet borta. Tillbaka på cykeln, på väg hem från jobbet. Märkligt men ändå rätt fantastiskt, dessa små blixtnedslag från tidigare i livet, som från en annan värld.

Klart jag måste berätta vad jag fick se på Lisebergs Trädgårdsmässa igår, inte var det lite! En vattendans till tonerna av klassisk balettmusik, en polisjakt med kaniner i täten, en skrämmande naturtrogen kopia av min lillbrorsa Marcus. Och mitt i alltihopa vandrade ett brudpar omkring, lugnt och vackert leende, i väntan på sin egen vigsel!







På första fotot min kusin Sam vid ett av flera blommande citronträd.. där hade man lätt kunnat slänga sig på backen och sola och dra in dofterna. I nästa foto - syrrans åkhäfte. Hur många år sen var det inte som man hade ett sånt i bakfickan? Och inunder syns min gamla elefantväska... Sedan en groda som gottar sig i solstänket!





Köpte tomatmarmelad och några flaskor körsbärsmust. Sjukt goda. Och så hittade jag något jag letat länge efter- två små pelargoner, en röd rosenpelargon och en engelsk pelargon. Älskar de små liven!
Tröjan är sydd av Edursdotter och jag föll pladask, men hade bara inte råd. Kanske till nästa lön! Sist, min barndomsdröm, den vackraste blomman någonsin, gullvivan. Blev otroligt glad av att få syn på den mitt i all komers på mässan, där den stod och lyste i sin kartong. Men jag köpte ingen. I min värld hör gullvivan hemma på vildvuxna soldränkta gräsmattor vid en sjö...

Igår kom jag hem efter en mysig övernattning på Välenkolonin... kvällen tillbringades med grillat och vin och utsikt över havet i solnedgång. Förmiddagen var molnig, vindstilla och varm och som gjord för en promenad.





Naturen är fullt utslagen men ändå så ny och fräsch. Jag kan sitta i evigheter vid fönstret och titta ut på färgerna som glöder... Det är magiskt. Därute pågår något som inte behöver någon som helst hjälp av människor och maskiner, som inte heller kan hindras av detsamma.