PocketDream

mest om det som inte syns

My bloody valentine.

Publicerad 2011-02-14 00:55:00 i

Nej, jag har inte väntat ett halvt liv på att få sätta den rubriken. Helst hade jag velat slippa, faktiskt. Leva vidare i min ignoranta lyckobubbla där solen för det mesta når igenom det täta molnet över mitt huvud och där jag slipper halka ner i de djupaste dalarna. Där jag får vara ifred.

Men så funkar inte livet. Alltid är det någon som ska jävlas med en. Ibland kommer all skit på en gång. Den senaste veckan har jag frågat mig hur mycket jag egentligen klarar av innan jag gör verklighet av mina funderingar på sömntabletter och minusgrader och ta bussen till skogen där jag får gå längst in och slå mig ner under en gran i för att slippa ifrån allt? Jo jag har sådana tankar.

Min känslomässiga trygghet är borta, det skedde stegvis som när man försiktigt, försiktigt drar bort ett plåster efter att ha lämnat blodprov och sköterskan satt på något som bara kan jämföras med silvertejp. Det är det bästa sättet, rycker man bort ett plåster så är det bara risk för chocktillstånd. Nej, långsamt ska det gå, så att det hinner sjunka in och även mindre kvicka varelser ska få en chans att hinna förstå.

Hur kan det vara rätt, när vi inte är tillsammans? frågar jag mig. Borde jag frågat honom? Nej, några argument har jag aldrig vunnit med mot honom och jag vill inte ge mig in i ännu ett ordbattel för jag orkar inte gråta öppet. Men när man gjort sig hemmastadd i i ett förhållande så går man långt för att försvara det, så är det bara. Fast så mycket har jag lärt mig från livet att inte försöka rädda något som inte går att räddas, inte tvinga någon att älska mig. Svartsjuka tankar har jag gett stränga besöksförbud. De gör ingen nytta och hjärtat har redan nog av mörker.

Inga fler morgnar med en rufsig halvt bortvänd profil  bredvid, koncentrerat lutad över tidningen, med hakan i ena handen. Munnen biter tankspritt i den andra handens rygg. Så gör han när han fokuserar. De små släta händerna är off limits numera. Ögonen är alldeles för blå för att titta in i. Så är det och det är inget jag kan ändra på. Men på nätterna drömmer jag ännu ett tag om promenader i solen hand i hand och vindens bris i det ljusbruna håret.

Om

Min profilbild

PocketDream

Skräddare i Göteborg

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela