PocketDream

När jag på midsommaraftons morgon hörde introt till STIL, som idag skulle handla om surfing, så satte jag i mitt huvud 50 miljoner på att jag skulle få höra någon av Beach Boys alla surflåtar, och i så fall vilken av dem. Och medan händerna arbetade så spann tankarna vidare på vad jag skulle göra med dessa 50 miljoner om nu vadet var på riktigt. Naturligtvis fick jag bilder av palmer, gröna hav och en liten villa vid havet för ögonen, och så den hetaste frågan av alla- sluta jobba?

 

Nej, fy vad långtråkigt! Snarare skulle jag sluta jobba med det som är "lätt", dvs tråkigt och ofta också monotont och tungt för händerna och ryggen, och börja göra sånt som bara är roligt. Sånt som kunderna oftast inte har råd att betala för- sånt som kräver många, många timmars pill och experimenterande, sånt som på riktigt utvecklar mitt yrkeskunnande, sånt som jag blir lycklig av.

Till saken hör att jag är skräddare, och en skräddare är aldrig inaktiv. Även om händerna för tillfället är stilla, så arbetar hjärnan nästan ständigt på olika idéer som jag kan göra verklighet av med alla mina hundratals trådar och tygsnuttar, och förresten hela världens miljoner trådar och tygsnuttar. Att vara skräddare är för mig inget yrke utan ett liv. Det är det roligaste som finns och att bara sluta, det går inte.

 

Jag är lyckligt lottad för jag får arbeta med mitt största intresse, det gäller inte alla. Men även om man bara jobbar för brödfödan så finns ett behov hos alla människor att sysselsätta sig med nånting. Därför tror jag inte att många automatiskt skulle lägga sig på soffan och slappnar av om de skulle vinna några miljoner. Eller till exempel bli beviljad medborgarlön. Människan söker sammanhang, kunskap och syssla. Om man är frisk alltså, annars kan det ju hända att man gärna lägger sig på soffan. Men då ska man få ligga kvar där, tills man mår bättre.

 

Så, blev det något Beach Boys spelat i fredagens STIL? Nej. Men de omnämndes. Typiskt P1.

Min kille är ett kakmonster av rang, nästan i klass med mig. Häromkvällen hade han köpt ett jättepaket av Garants TWIX-kopia. Det dröjde inte länge innan vi båda satt och mumsade i soffan. Jag kollade (min vana trogen) på baksidetexten och vad fick jag se i ingredienslistan? Palmolja! Usch! Och genast vaknade en idé om hembakade twixisar.

 

Kexbottnen, världens godaste mördeg, hämtad ur Roy Fares bok, trycker jag ut i bakplåtspappersklädd botten i en brödform. Den får stå i kylen en timme innan jag gräddar den på 175 grader i 20 min. Kolan kokas och hälls sedan direkt över kexbottnen och sedan får hela formen kallna ordentligt i kyl över natten. På morgonen smälter jag lite choklad och brer över kolan, och så får det stelna i kyl till kvällen. Till kvällen smälter jag mer choklad, stjälper upp kakan på en bräda och glaserar hela kakan med chokladen. Fazer eller Marabou går bra men inte blockchoklad! (Blockchoklad är en dödssynd.)

 

Sedan är det bara att skiva upp och tugga i sig! Orkar du, så chokladglasera även sidorna. Då håller sig twixen dessutom lite längre.

 

Kexbotten- Obs! Räcker till två brödformar!! Stoppa ena deghalvan i frysen om du inte vill göra två formar på en gång.

120 g mjukt smör

180 g mjöl

60 g florsocker

1 äggula

 

Kolan- blanda i en vid kastrull och koka ca 45 min eller tills temperaturen kommit upp i 110 grader. Smeten ska inte vara lika hård som vid vanligt kola-kok, utan lite, lite lösare.

150 g farinsocker

100 g smör

 2,5 dl grädde

Jag har bakat sjuka mängder pajer och kakor den senaste veckan. En anledning till det är att jag skulle bidra lite till dessertbordet på en festival i helgen, men det finns fler, mer egoistiska anledningar till bakhetsen också. Hur som helst så har bakningen resulterat i en stor skål med överblivna äggvitor, som jag tog tag i, ikväll. Gjorde en enorm sats italiensk maräng, den stackars köksmaskinen fick stå på högsta hastighet över en timme innan smeten var klar.

 

Det blev en citron och marängpaj efter underbara Roy Fares recept. Och så mina allra första ugnsbakade maränger! Otroligt att jag inte gjort maränger någon gång förut, men jag har ju inte heller haft så mycket äggvita över. Nu ska jag bara vänta på att marängerna torkat färdigt innan jag får gå och lägga mig. Hoppas det blir innan midnatt.