PocketDream

... är självklar en vårkväll som denna...
Nästan lika hypnotiskt fin som nåt med Pet Shop Boys.

Ledig från jobbet, vårväder (himlen börjar bli så blå som den egentligen väl bara är på sommaren när det är ordentligt varmt?), suttit ute på altanen och solat och läst sedan flera timmar tillbaka, blev kvar där efter att jag lackat en byrå och hängt lite tvätt (finns det nåt ljuvligare än att få dra på sej ett par solvarma jeans som är lite motvilliga och stela efter att ha fått vindtorka utomhus?).

Var till affären en snabb vända, när jag kommer ut på gatan igen står två små töser plötsligt där och ser blyga ut, utrustade med varsin hemsnickrad låda på magen och säljer majblommor. Så jag cyklar hem med en pin på jackan och en i plånboken. (Om jag är på lika gott humör imorgon så kanske jag ger den till nån av killarna på jobbet.)
När jag svänger in på min gata (eller nja, min grusväg snarare) så står en drös med ungar längs vägen. Jag får ett "Nejmen goddag damen" hojtat till mig av en liten rackare som kravlat sig upp på klippväggen för att imponera. Jag blir imponerad. Så högt vågade inte jag klättra när jag var sex år.

Någon har haft väldigt roligt med resterna av det enorma påskägget vi fick av chefen.



Vem som än kom på den oerhört äckliga idén att göra godis i form av oaptitliga småkryp kan förresten inte ha varit riktigt klok. Vem är sugen på sega larver? Eller råttor.... eller grodor?? *Ryyys*

Den här lilla notisen fanns med i morgontidningen förra helgen:

Absolut seriös präst

Änkeman söker kontakt med en kvinna.

Mina intressen är allmäna - allt som gör livet lättare att leva.

Du behöver inte vara religiös, för jag har tappat min tro.

Svar till "Hoppas"

 
Gripande. Jag hoppas verkligen han hittar den han behöver.