En gammal älskad mössa möter sitt öde.
Andre min vän - du har tagit med mig på massa sjuka äventyr och kan alltid bjuda på en vits så därför tecknar jag ner denna besynnerliga anekdot till din ära. Den fastnade genast stenhårt i mitt lilla martyrhjärta.
En tidig och kylig februarimorgon 2006. Andre och jag ska ta bussen från min gata till vår gemensamma arbetsplats.
-"Vi går inte på samtidigt om du har den där mössan på dej."
Att jag frös när jag tog av mig den struntade du i. Mössan var ful. Alltså skulle den bort. Det var den varmaste mössa jag nånsin haft. Den tog mig 15 timmar att sy.
Jag klev på bussen med mössan i handen och slirade med ena skon på en snöklump. Du hånlog när jag tappade mössan på det slaskvåta bussgolvet. Vad du inte fattade och aldrig kommer att förstå är att min mössa är en avbild av mössan som Farbror Rimfrost i Olles Skidfärd hade på sig. En Elsa Beskow-klassiker din mamma aldrig läste för dig när du var barn. Jag tyckte synd om dig.
Det bruna saltsmittade vattnet satte eviga spår. En vecka senare hade jag förlorat hoppet om att få bort fläckarna. Jag slängde min mössa. Men det gör inget längre för Andre finns ju kvar. Och numera köper jag mina mössor. Billigt.
