oktoberbrev
Nu är vackraste tiden på året.. 
Har varit en härlig sommar, även jag inte fick nån "riktig" semester mitt på sommaren med morgondopp i sjön och pocketar i hängmattan på landet. Hade två veckors semester i april och en likadan i september, då jag verkligen bara vilat. Mellan det har jag klämt in fullspäckade veckoslut då jag varit på några festivaler, kört så långt som till skåne *minsann* och gått på dunderbröllop. Och fått mycket kärlek.
På jobbet händer det ovanligt mycket... tillväxt på G och så är det en enorm omsättning på personalen. Jag med mina två år, känner mig som en veteran. Har fått flera nya kollegor, bland andra coola CB som skrattande hittar på nya upptåg varje dag och gör att jag inte saknar de som försvunnit så mycket... längre.
Jag känner mig mer levande nu, mitt på hösten, behöver inte så mycket mer än att få vara ute i den höga luften, den som är så lätt att andas och så kall att det nästan gör ont i lungorna. Skarpare än nånsin strålar solen, högt däruppe på den blåaste himlen. Och jag ser fram emot vartenda litet löv som kommer att byta färg och singla ner mot mig genom luften. Alla små tecken på att en ny tid är på väg; människor som rör sig fortare på gatorna, vantar på händerna när man cyklar till jobbet.
Sommaren är över, men solen glöder ännu.
