Karpaltunnelsyndromet
Jag är sjukskriven på heltid. Den här isoleringen driver mig till vansinne. Jag klättrar på väggarna och ingenting är riktigt roligt. Jag började gråta hos massören idag när han behandlade mina händer. Det var inte för att det gjorde ont. Jag klarar inte av att en vänlig människa tar i mig. Jag orkar inte med ansiktsuttrycket hos en människa som tycker synd om mig. Så jag skyller på värken.
Det gör bara så ont, förklarar jag. Det bjuder jag på, säger massören.
Ska jag gå tillbaka till jobbet? Hur ska jag med mina händer klara av det i så fall? När jag jobbade så blev jag åtminstone så utmattad på dagarna att jag sov som en stock på nätterna. Nu kan jag inte sova. Och när jag väl somnar så drömmer jag vidrigheter. Det här är inget liv. Jag flyter i marginalen, osynlig för omvärlden. Det kanske låter hemskt, men det är en högst realistisk beskrivning av min vardag.
Det gör bara så ont, förklarar jag. Det bjuder jag på, säger massören.
Ska jag gå tillbaka till jobbet? Hur ska jag med mina händer klara av det i så fall? När jag jobbade så blev jag åtminstone så utmattad på dagarna att jag sov som en stock på nätterna. Nu kan jag inte sova. Och när jag väl somnar så drömmer jag vidrigheter. Det här är inget liv. Jag flyter i marginalen, osynlig för omvärlden. Det kanske låter hemskt, men det är en högst realistisk beskrivning av min vardag.
hemma
Det energiska letandet efter nytt boende gav resultat! Det tog inte så lång tid innan jag lyckades få ett förstahandskontrakt på en fin 2.a i ett lugnt, grönt område. Sex års hajkande mellan otaliga andrahandslägenheter är över! Mitt nya Hemma har nu fått nya kläder. Jag går längs väggarna och stryker med händerna över ny färg. Snusar på tapeterna som luktar alldeles nytt av trä och lim. Betraktar det nya ljuset i lägenheten. Allt är annorlunda nu.
