Till salu: Baby skor. Aldrig använda - Ernest Hemingway
Egoism är bra, sån är jag - blondinbella
Kom igen - älska mig för fan - Timo Räisinen
Ett superintressant ämne i dagens kvällspasset i P3 - "vilka sex ord beskriver bäst ditt liv?" Mer eller mindre välkända människor har mer eller mindre begåvat klurat på sitt livs slogan på uppdrag av P3 och folket får gissa vem som sagt vad. Skitkul.
Vilka sex ord skulle du välja?
Liza Marklund behövde bara tre ord för att beskriva sig själv, men VILKEN beskrivning: Lång, gäll, gräll.
Mina innetofflor tar mycket plats på jobbet. Jag har inte mindre än 14 par som jag bär ömt och förvarar i en randig tyggarderob hängandes i ett alldeles eget hörn.
En lustigkurre tillika kollega tyckte jag skulle börja avlägga daglig bloggrapport om vad jag hade på fötterna - dagens outfit. Dagens fotbeklädnad. Himmel. Det känner jag inte för, däremot är jag sugen på att visa upp min nya underbara mjuka fina tröja i älsklingsfärgen. Så varsågod - i sann traditionsenlig blogganda slänger jag ut ett blygsamt foto.
PS - dagens footwear - Spetsig ballerina präglad i albinoreptil, skinnbandskantning som slutar i rosett mitt fram. Gammal, skön och välbevarad.
Jag står på en stol i köket den här eftermiddagen och tittar ut genom ett dammigt fönster.
Det är nästan tomt i lägenheten, bara några stolar och ett par tavlor och speglar som står lutade mot väggarna i väntan på att bli inpackade.
I det största rummet står datorn på golvet och sjuder av liv. Musiken kommer åt i alla hörn och studsar fram och tillbaka mellan rummen.
Solen skiner lite tveksamt mellan en och annan snöflinga och det är dags att dra på sig ylletröjan och tvätta fönster.
Det spelar ingen roll att det började snöa igen, våren hade redan fått in en tass och seglivat klöst sig in i hjärtat, den slog sig bekymmerslöst ner mitt på öppet fält, fridlyst.
Ingen snålblåst kan bita tag och svepa bort våren. Våren är inte en temperatur, inte ett fågelkvitter eller ens en solstråle. Våren är en känsla och den kommer vare sej den är välkommen eller inte.
Där finns den, jag har den.
Varför måste jag tvunget skrapa bort varje frö av liv som faktiskt lyckas slå rot i mig, varför vänder jag så hårdnackat ryggen till mot allt som skulle kunna vara början till en ny chans, ett annat liv. Hårdhjärtad, mot mig själv. Sju månader sedan nu, jag var så säker på att jag gjorde rätt just då, men inte fan visste jag att man faktiskt skulle kunna komma att ändra sig. Tänk om jag hade kunnat klara det alldeles utmärkt i alla fall? Jag trodde inte på mig själv, jag valde den enkla vägen ut.
Nej fort som fan ska det gå, vidare, vidare, fortare, bättre, starkare. Men inte blir jag mer självsäker och stark av att skala av och skynda vidare. Bara vilsen.
Idag är inte livslusten särskilt stark. Inga mensbruna värktabletter, inget godis eller gott vin rår på det. Jag har försökt. Så vad ska jag göra? Sova 10 timmar per natt? Det är skönt. Så länge man lyckas somna.
Snart flyttar jag ut till havet. Det känns bra. Eller fantastiskt. Ombyte... vad säger man, förnöjer? Så sant som det är sagt. Då kan jag gå ner till vattnet och ta min kvällscigarett. Ställa mig på en klippa och se ljusen slockna på land ett efter ett. Det är något jag ser fram emot.
Gnugga er i ögonen för nu serveras bloggens första och sista fashionreport. Jag tänker inte ge mig på att objektivt spegla what´s hot and what´s not, utan bara skylta med vad jag i djupet av mitt oroliga hjärta inte klarar mig utan nu när det är hög tid för gatsopning, fåglkvitter, spring i bena, gröna knoppar och VÅRSOL. Få stunder i livet är lika genuint härliga och efterlängtade.
Igår var det dags! Jag plockade mina nya styva Converse ur kartongen, gröna som smaragder. Snörde dem runt fötterna och tog dem med på promenad. Så hände nåt. Det började hagla. Solen sken, det kändes varmt i luften och det seglade stora vita korn ner från himlen och lade sig tillrätta i lockarna. Aprilväder! Vår på riktigt snart! Jag minns inte att jag varit så glad sen min syrras konfirmation då Håkan sjöng i kyrkan om gårdakvarnar och skit. Eller kanske då jag stod på perrongen i smällkalla januari med mitt nya körkort glödande i handen, på väg för att visa upp det för alla jag kände.
Titta...
Och så några andra skönheter som det kunde ha blivit om det inte var för de gröna. Kolla skorna med figurerna som gör att man kopplar till Mews 156video:
De kommer från jeremyville som också gör illustrationer på longboards, t-shirtar, gitarrer.
Kul att Converse släppt en sko av Camilla Engman. Hennes Rödluvan (eller Little Red Riding Hood) är svinsöt och känns som mitt i prick. Svenskare än så här blir det inte med de röda fåglarna och barrträden. Men tittar man för nära får man helt plötsligt otäcka Hard Candy -vibbar. *Ryys*
Vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till illegal kopiering av skyddade mönster som det sägs att Converse gjort sig skyldiga till genom att släppa dojan ovan på marknaden. Men den är klart bärbar!!
Som att sätta kronan på verket, vore det att få dra på sig den guldiga brokaddrömmen med stjärnan och ränderna doppade i dyrt rödvin. Jag fick syn på den här för ett år sen första gången, redan då var den slut i min storlek. (Att vara en 38 är en förbannelse.) Sedan dess har jag sett den lite överallt - på lyckliga fötter på gatan, på tradera, t.o.m i mosters garderob. Men aldrig i min storlek.
Nån bloggare (vet inte vem) som haft väldigt roligt med papper och färg :)
Självklart kan jag inte avsluta min lilla krönika utan att kasta in en kaksmula av signaturfärgen. Finns det nåt vackrare än dimmig solblekt lavendel? Nej. Och denna sko med hjärtan i prickar har en särskild plats reserverad i garderoben.
Som om det överhuvudtaget skulle vara nödvändigt, har jag rättfärdigat varför det skulle vara ok att lägga månadens sista hundralappar på de här skorna.
Ses ute på grusvägen. Glöm inte solisarna, räkna med att bli bländad.
Det här är tiden på året då man vaknar med ett ryck av att det är ljust i rummet. Har jag försovit mig nu igen?
Neeeej... :) Det är ju bara solen som är tidig. Vackra morgnar. Med ett alldeles eget soundtrack.
Jag gillar att skriva listor. Det är ett enkelt sätt att få saker ur huvudet och sedan få sakerna gjorda. Så behöver man inte gå runt med en massa olösta problem innanför pannbenet.
När Miranda i "Sex and the City" gjorde en lista över sina tidigare lekkamrater för att luska ut vem som smittat henne med klamydia och kom upp i den hedervärda siffran 42, så pausade jag genast mediaplayern för att göra min egen lista. Det var inte så lätt. Jag är visserligen begåvad med ett svagt minnesinne, men hur i helvete kan man glömma bort någon som man haft sex med? Och som jag dessutom var kär i? H-e-r-r-e-g-u-d. De sista *första?* namnen får jag banka fram ur minnet och så sitter jag där med min kompletta fina. Lilla. Lista. Jag kom definitivt inte upp i imponerande 42, som duktiga Miranda. Suget efter att målmedvetet jobba upp min siffra till högre höjder, knackar på.
