Mitt andra hem
När jag första dagen på min nya arbetsplats klev in genom dörren insåg jag att det inte bara var att sätta sig ner och sy. Det var tomt i lokalen, smutsigt och ödsligt. Det enda som fanns var en disk med en dator och en telefon, några tomma klädstänger och ett ruffigt, hemsnickrat arbetsbord. Över hela lokalen låg tjocka hinnor av damm, fönstren var flammiga av vinterns framfart. Det enda härliga var ljuset som flödade in genom åtta fönster.
Jag ägnade den första veckan åt att städa och sitta i telefon och beställa in maskiner, trådar, sybehör och alla tusen små redskap som behövs i ett skrädderi. Jag fick också hjälp av både eletriker och snickare för att fixa i ordning lokalen. Det var ett digert arbete innan jag ens kunde ta itu med sömnadsarbetet som börjat hopa sig i stora högar.
Nu har ett år gått och jag börjar känna mig ganska hemma i mitt andra hem. Alla maskiner och redskap är på plats, jag har fått hyllor, verktygstavlor och lampor uppskruvade. Snickaren har lagt en skitsnygg svart plastmatta på det stora bordet, älskar den! Har sytt gardiner och draperier. Och tagit med mig överblivna tavlor och växter hemifrån och fyllt ut alla tomma ytor. Just nu är det vårrusning och fullt liv här i ateljen.