PocketDream

Jag fick en fråga för ett tag sen. En fråga som jag aldrig funderat över och jag fick panik för jag inte kunde komma på ett enda vettigt svar - vad i mitt liv som jag är mest stolt över. Betyder att jag inte gjort nåt bra eller meningsfullt? Har jag bara gjort en massa dumma grejer? Mmmm....

Så inatt kom jag på nåt som jag är jättestolt över. Mina mjuka armbågar. Jag kommer aldrig att slicka uppåt och sparka neråt. Det kanske låter självklart men jag vet flera som ändå trillat dit, så fort de fått chansen. Märkligt, för man borde bli ödmjukare ju längre man kommer. Eller? Ungefär som att ju mer man lär sig - desto mer medveten blir man om hur lite man kan.

Sen är jag också ganska nöjd med att att jag är känslig. Gråter ofta, tänker alldeles för mycket (hellre det än för lite) och känner väldigt hårt för saker som andra bara skiter i. Ingen hårdhudad tuffing här, inte.

Jag skulle vilja vara stolt över att jag är en sån som inte ger upp. Men jag kanske kan bli?

Godmorgon.