somliga går med trasiga skor... men inte vi.
Frukostfilmen dagen till ära:
När jag borstade tänderna och klädde mig lyssnade jag på en radiodokumentär om Cornelis Wreeswijk.
Nu ska jag ut på långpromenad i det bleka solen-leker-kurragömma-ljuset, när jag kommer hem vill jag ha varm choklad och bläddra några sidor i Nina Lekanders Mun mot mun.
Vad är det med den här dagen som gör att man plockar fram gamla trygga böcker och filmer och bäddar in sig i, som att bygga en vadderad rustning? Vad är det som gör att jag känner mig så utsatt trots att jag har allt jag behöver och mycket mer?
Är det bara jag?
