semester i Skåne.
Det åskar. Jag sitter på en vindskyddad balkong på andra våningen och låter sommarregnet nudda mina fötter. Jag har semester. Jag läser en tjock bok.
Lycklig? Jag vet inte hur det känns och vad det betyder. Jag tror att det står lite för många faktorer i vägen för att jag ska kunna uppleva ett tillstånd som kan benämnas med lycka.
Min pojkvän sedan nästan 13 månader ligger i sin säng med migrän. Jag kan inte låta bli att undra om jag med min närvaro gör det värre. Jag är lätt handikappad av ett svullet knä så hans tillstånd stör mig inte nämnvärt. Vi får hålla oss inomhus några dagar.
Igår grillade vi. Hans mamma semestrar i Norrland en vecka och vi har ansvar för hus och trädgård under tiden. Vi satt i trädgården större delen av kvällen, jag läste min bok och han svor oavbrutet över sin dator som krånglade. När cidern började göra sitt i ådrorna lyckades jag äntligen med att ta minst lika mycket plats som han i luften. Jag klarade till och med av att möta hans dåliga skämt, det ständiga jobbsnacket och den allmänt dryga inställningen till alla åsikter som jag med jämna mellanrum vågar mig på att dryfta. För några timmar kände jag mig stark och onedbrytbar. Det var medan vi cyklade hem och älskade och pratade om musik och jag kände mig så tillfreds att jag bara inte kunde hålla mig vaken de sista minutrarna av hans föredrag om Sisters of Mercy.
Jag behöver gå på toa. På vägen passerar jag sovrumsdörren. Den står på glänt och han ligger med ansiktet mot mig. Jag kastar bara en blick och kan inte avgöra om han är vaken eller inte. På handfatet står en gammal duschcremesflaska i mörkgrön plast med avlagringar runt halsen och en sprucken etikett: Bodyshop. Aroma therapy. Lavender body wash. Jag brukar använda den - de andra flaskorna innehåller tvål med maskulin doft. Jag undrar om flaskan kommer att överleva mig i den här lägenheten.
Lycklig? Jag vet inte hur det känns och vad det betyder. Jag tror att det står lite för många faktorer i vägen för att jag ska kunna uppleva ett tillstånd som kan benämnas med lycka.
Min pojkvän sedan nästan 13 månader ligger i sin säng med migrän. Jag kan inte låta bli att undra om jag med min närvaro gör det värre. Jag är lätt handikappad av ett svullet knä så hans tillstånd stör mig inte nämnvärt. Vi får hålla oss inomhus några dagar.
Igår grillade vi. Hans mamma semestrar i Norrland en vecka och vi har ansvar för hus och trädgård under tiden. Vi satt i trädgården större delen av kvällen, jag läste min bok och han svor oavbrutet över sin dator som krånglade. När cidern började göra sitt i ådrorna lyckades jag äntligen med att ta minst lika mycket plats som han i luften. Jag klarade till och med av att möta hans dåliga skämt, det ständiga jobbsnacket och den allmänt dryga inställningen till alla åsikter som jag med jämna mellanrum vågar mig på att dryfta. För några timmar kände jag mig stark och onedbrytbar. Det var medan vi cyklade hem och älskade och pratade om musik och jag kände mig så tillfreds att jag bara inte kunde hålla mig vaken de sista minutrarna av hans föredrag om Sisters of Mercy.
Jag behöver gå på toa. På vägen passerar jag sovrumsdörren. Den står på glänt och han ligger med ansiktet mot mig. Jag kastar bara en blick och kan inte avgöra om han är vaken eller inte. På handfatet står en gammal duschcremesflaska i mörkgrön plast med avlagringar runt halsen och en sprucken etikett: Bodyshop. Aroma therapy. Lavender body wash. Jag brukar använda den - de andra flaskorna innehåller tvål med maskulin doft. Jag undrar om flaskan kommer att överleva mig i den här lägenheten.
