luddigt nonsens.
Du säger att vi nöter på varandra under de här semesterveckorna. Men jag tror inte det stämmer. Vi har en massa outtalat som ligger och skaver och skapar friktioner. Och det som är outtalat måste ut i luften annars kommer det slita isär oss. Vi behöver inte träffas mindre. Vi behöver bara sluta med kallpratet och ta tag i det som ligger och bubblar under ytan.
Känner du mej? Vet du vem jag är, ser du mig. Du vet var jag jobbar och att jag äter för mycket godis. Men vet du vad jag drömmer om på nätterna? Jag har börjat vakna i gryningen igen. Jag drömmer drömmar om missförstånd, förbiseenden och förödande långa avstånd. Oöverskådliga landskap, ljusår, hela planeter av yta mellan dej och mej.
Ett minne: X2000 mot skåne en mörk eftermiddag i februari. Jag har platsen bredvid en fjortis tillika relationsprinsessa. En snedfotad liten tjockis i för tunna svarta strumpbyxor och sotigt hår. Hon har två olika mobiltelefoner och avverkar sammanlagt 13 samtal på två timmar. Hon avslutar varje samtal med: "Jag älskar dig mest av allt i hela universum. Du och jag för alltid."
Och så jag: En känslomässigt handikappad 31-åring med bröstsmärtor i för dyra, löjliga kläder. (Jag sneglar mot den mörka rutan, ser fjortisen och den som sitter bredvid. Men vem är hon? Vem har jag blivit... Vem försöker jag vara?) Kommunikation, den enda nyckeln till alla lås, men jag har fortfarande inte lärt mig. Låsningar i psyket, låsningar i nacken.
Allt detta kan jag inte säga till dej för du upplever det som luddigt nonsens.
